Vård vid livets slut

Idag hade vi en lektion om vård i livets slut. Det är ett tungt ämne. Vi fick se en film som var inspelad på ett Hospice där personer som är döende tillbringar sin sista tid. Man fick följa ett antal personer som öppet berättade om sin sjukdom och hur de såg på döden. En kvinna som jag tror alla kände mycket för, hade cancer i magen. Hon var kanske runt 70 år. Hon hade träffat sitt livs kärlek på äldre dar, de hade varit tillsammans i 2,5år när hon blev sjuk. Han var med henne på Hospicet hela tiden och även hennes två döttrar. Det var så sorligt att se när hon tynade bort och hennes envishet om att gå upp och gå inte gick ihop med kroppen som inte orkade. Hon klamrade sig fast vid sin man och ville inte släppa honom! Tillsist orkade hon inte mer och hon somnade in. Många som började gråta i klassen till denna filmen. Lite tårögd blev jag med. Mina tankar gick såklart till mamma, hur hon hade det under sin sista tid. Hon skulle tvunget upp och ta mig och Lina till caféterian på Hospice i Lund och bjuda oss på fika, trots att hennes kropp inte orkade med och trots att hon knappt var vaken så skulle hon med oss ut och sitta där i rullstolen med oss, fastän vi egentligen inte ville ha fika, det spelade ingen roll hon skulle så enkelt var det. Denna kvinnan i filmen påminde mycket om mamma till sättet. Skämtade och hade sig in i det sista. Mamma du är såååå saknad varje dag! Det går inte att beskriva<3

Nu ska jag sätta mig och försöka släppa detta ämnet som berör en så djupt, har lite som ska göras till skolan eller rätt mycket egentligen. Sen om ca 1h kommer Lina och hämtar mig. Vi ska till gymmet och köra lite styrka. Å ikväll ska jag på middag. Ska bli trevligt och gott=)

Hoppas ni mår bra där ute! Och att jag inte tyngt er för mycket med detta ämnet, men behövde skriva av mig lite. 

 Kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0