"Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå."

-Ted Gärdestad


Saknar dig mamma. <3

Förstår inte varför man alltid ska träffa på elaka och falska människor som bara låtsas bry sig om en sen använder det man sagt i förtroende emot en, för att vara elak. Jag tror alltid gott om folk tills motsatsen visar sig, och det gör den oftast, snabbare än väntat. Så många saker som en viss person håller på med gör mig så irriterad! Men det är inte värt att lägga ner energin på den personen, som ändå inte är snäll. Jag har mina kompisar som jag tycker om och som jag vet alltid finns där för mig. Både gamla och nya. Jag behöver ingen falsk person som förpestar mitt liv. Men ändå bryr jag mig, eftersom jag inte kan förstå hur folk fungerar. Hur man medvetet vill skada och såra folk? Det kommer jag aldrig förstå...Hur kan man då leva med sig själv? Att utesluta mig sårar inte mig ett dugg. Vem har sagt att jag någonsin skulle ha trivts?