Budkaveln är en utbildningsdag som anordnas en gång per år för undersköterskor inom operation, anestesi, IVA och sterilcentalen. En hel dag i södra/mellersta Sverige. Starten gick på 90 talet i Halmstad faktiskt. I år var det då i Stenungssund och genom lottning blir det Arvika nästa år. Vi körde dit i söndags em och kom fram runt 17 tiden. Värsta lyx hotellet med underbar utsikt mot havet. (Vi bodde på Stenungsbaden yacht club). Vi besökte Harrys på kvällen och åt middag, då vi skulle upp innan kl 06.00 för att äta frukost 06.30 så blev det en ganska tidig kväll. Jag delade rum med Malin R. Vi pratar ju på ganska så friskt så kunde kanske somnat lite tidigare!! Frukosten var super god, fanns allt möjligt där som ska finnas, frallor, massa pålägg, kex, ostar, youghurtar, fil, musli, ägg, bacon, äggröra, pannkakor, färsk frukt, juicer, kaffe, te mm. Mums! Sen var det inskrivning för utbildningsdagen som hölls på samma ställe vi bodde på. En goodiebag fick vi med lite blandat i. Och turkost band med plats för namn och sjukhus man kom i från som vi skulle bära om halsen hela dagen. Dagen började med att cheferna för op/IVA för kungälvssjukhus presenterade sig och deras sjukhus. (Då det var uskorna för Kungälvssjukhus som anordnade det hela iår.) Sen fick vi lyssna på Ortopeden Urban som pratade om "Rapid recovery" vid knäledsplastik, sjuksköterskan Elisabeth som pratade om effektiv smärtlindring i samband med det. Sen var det kaffe, mingel och titta runt bland alla uställare. (var utställare som ville få oss intresserade av olika produkter inom sjukvård). Där fick man pennor, provprodukter, godis mm. Sen pratade Helena Bondesson om hur det är att vara anhörig till en döende person och som det även visade sig sen att hon själv var illa däran i cancer men klarade sig något år senare. Evert Jonsson föreläste sen om hur det är att arbeta i Afrika som läkare där han praktiskt taget är uppväxt då hans föräldrar åkte dit som volontärer när han var liten. Nu i 70års ålder åker han fortfarande dit och arbetar med jämna mellanrum. Lunchen vi fick där var väldigt god och efter lunch fick vi lyssna i 2h på "Arboga mamman" Emma Jangestig. Vilken stark och fantastisk person hon är. Hon är så positiv till livet och pratade om sina barn Max och Saga med sån värme och kärlek. Men också om hennes frustration hon känt och så dåligt hon faktiskt mått. Hon känner inget hat till tyskan som tog hennes barn ifrån henne utan vill inte lägga sin energi på någon som inte förtjänar det. I slutet av hennes föreläsning spelade hon en låt som handlar om hennes barn, som en person i norr skrivit till henne. Jätte fin och tror då inte att ett enda öga var torrt i lokalen när den spelats klart.